Skinande rent

Vi uppdaterar och exponerar. I bild och text visar vi upp vår tillvaro.

Det är enkelt att välja ut det snyggaste. Det där lite småtöntigt charmiga. Inte det pinsamma. Vi väljer ut leenden och skratt, men håller på våra tårar och misslyckanden. Vi utelämnar sådant som inte kändes helt bra, sådant som inte riktigt blev som det var tänkt. Sådant som inte passar in. De ensamma kvällarna, de dåliga dagarna, de mörka stunderna. Ingen bloggar om dem.

I vissa länder bloggar man för demokrati. Här, där demokratin tas för given, bloggar vi av andra anledningar. Vi bloggar för att bekräfta och vi bloggar för att bloggen ger oss en möjlighet att nå omöjliga ideal. Dessa omöjliga ideal som omger oss jämt, varje dag. På bloggen kan man begränsa, slipa bort ojämnheter, tvätta rent och få det att se sådär riktigt skinande rent ut.

Vi fuskar.

Det hela ger ständig möjlighet till jämförelse. Vi kan jämföra klädstilar, midsommarhelger, julaftnar, resor, fester, leenden, solnedgångar, musikstil. Och återigen tror jag inte vi är helt medvetna.

Det gick så fort, det här med bloggandet. Det var ju en kul grej. Helt oskyldigt. Inget att reflektera över. Detta gjorde jag, så här såg jag ut, dessa människor träffade jag. Återigen har vi glömt det; no man is an island.

Fusket syns inte, men det känns. Varje gång du fuskar, tar spiralen ny fart, och idealen får ny kraft. De växer.

Fusket syns inte, men det finns där och det känns.

Det kan vara värt att fundera över varför man gör det man gör och vad det får för konsekvenser.