Det var säkert tre år sedan, om inte mer, sedan jag läste Mina drömmars stad. Det är i korta drag en historisk skildrign av en arbetarfamilj på Söder i Stockholm runt sekelskiftet. Hursomhelst. Jag minns inte i vilken av böckerna Per Anders Fogelström beskriver glädjen över det enda stearinljus som familjen har att tillgå under julen, men känslan jag fick när jag läste det sitter kvar. Det var något med det. Fogelström ägnade ganska mycket tid åt det där ljuset vill jag minnas. De hade ett enda ljus. Och som de älskade det ljuset. Deras glädje är så hjärtskärande och så äkta. Och vilka perspektiv man får sedan.
Jag undrar om han ville säga oss något, den där Per Anders. Förmodligen hade han det. Det brukar vara så när man skriver en bok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar