Det finns en menatlitet som säger att nej, det är inte okej.
Du skulle bara våga vara lite för hängiven, lite för engagerad. Eller än värre. Du skulle bara våga vara duktig.
Det tar emot att vara duktig. Det är KRÄVANDE. Det är det lättare att med förakt betrakta de duktiga och skaka på huvudet åt deras naivitet.
Vad tror de sig åstadkomma? En bättre värld?
Men de finns fortfarande, de människor som verkligen brinner, åstadkommer och vågar vara duktiga.
De finns i Töckfors. Där arbetar två killar med ungdomar. De är med ungdomarna. Lär sig deras namn. Drar i dem, ser dem, tror på dem. De är verkligen inte medvetna om hur duktiga de är. Och då är duktig det finaste en människa kan vara.
Det finns de som är duktiga i Göteborg också. De finns överallt.
Men de riskerar att dränkas allihop. Det är nämligen inte okej.
I kyrkan är det dock helt okej att vara duktig. Men så är ju inte alla överförtjusta i kyrkan heller. Den har så mycket fuffens för dig.
Men den gör så fantastiskt mycket bra också. Men det är det ingen som har tänkt på att man kan undersöka. Så duktig får man inte vara.
"När allvaret har blivit ett skämt. När tystnaden skräms. Vad är det som hänt?"
Jag tror att "duktigheten" fått sin negativa stämpel p.g.a det att så mycket görs för duktighetens skull. Det läggs ingen vikt vid vilken tanke som ligger bakom, utan det är mer lite "goodgoodie-for-the-sake-og-goodgoodie" vilket tenderar att bli väldigt ytligt. Men visst, folk som gör bra saker och dessutom gör det genomtänkt bör givetvis inte betraktas med sarkasm. Ida
SvaraRadera"Du är duktig!"
SvaraRadera